BabyPaka. Avsnitt 5: Eli och en dag full av små bekymmer

I förra avsnittet upptäckte Riko att mod kan vara ett litet steg som man tar tillsammans. På baksidan av lappen de hade hittat lade Eli märke till vattendroppar, smulor, ett hjärta och en skål. Det såg ut som en inbjudan till ett äventyr fyllt av små omtankar.

Spår vid hyllan

Eli upptäckte först det tunna spåret av smulor. Hon satte inte igång genast. Hon kontrollerade att alla hade rena tassar och att lådan med fynden var stängd. Zibi ville räkna smulorna, Momo föreslog en tävling i att hoppa mellan dem och Guga ritade en enkel karta. Riko såg till att vägen inte gick under tunga lådor. Hugo hämtade en liten mjuk handduk.

Bakom hyllan hittade de en träskål som låg upp och ner på sidan. Bredvid satt en liten mjukisfågel med en tilltufsad vinge. Den såg inte rädd ut, snarare trött. Eli satte sig en bit bort och frågade tyst: — Behöver du hjälp, eller vill du först ha en stund i lugn och ro? Fågeln blinkade och pekade med näbben mot de utspridda fröna.

Omtanke börjar med en fråga

Momo ville redan snabbt plocka upp allt, men Eli påminde honom om att hjälpa inte betyder att ta över hela situationen. Zibi frågade fågeln vilka frön som var dess. Guga gjorde i ordning två små platser: en för rena saker och en för sådant som behövde läggas åt sidan. Riko plockade upp skålen, och Hugo lade ut en liten handduk som en lugn vrå.

Den lilla fågeln visade att vingen inte var trasig — ett tunt band hade trasslat in sig i den. Eli drog inte i det. Hon bad Riko hålla i änden och Zibi hitta stället där bandet hade blivit en ögla. Momo berättade ett tyst skämt för att få tiden att gå lite lugnare. Efter en stund gled bandet av utan att någon ryckte i det.

Eli torkade skålen med en ren trasa och hällde lite vatten i den från den stängda muggen de hade tagit med sig. Hon lovade inte att allt skulle bli perfekt genast. Hon sa bara: — Vi gjorde vad vi kunde, lugnt och tillsammans. Den lilla fågeln drack, skakade på fjädrarna och sträckte ut vingen.

En dag med små omtankar

På vägen tillbaka lade Eli märke till en lös rosett vid lådan, en borttappad näsduk och en trött Hugo. Hon försökte inte göra allt på en gång. Guga knöt rosetten, Riko plockade upp näsduken och Hugo fick en stunds tystnad. Omtanken som vännerna delade på kändes lättare, och ingen kände sig utanför.

På botten av skålen låg nästa ledtråd: en papperssnöflinga med en liten stjärna i mitten. Momo tyckte att den såg ut som en dekoration. Zibi lade märke till tre prickar och en spiral på baksidan. Guga stoppade snöflingan i en torr liten ficka i lådan. Eli bad alla att först äta sitt eget mellanmål och tvätta tassarna. Det är lättare att fortsätta äventyret när man också tar hand om sig själv.

Serierutor

• Ruta 1: Eli ser den omkullvälta skålen. ”Vi frågar först”.
• Ruta 2: Paka trasslar upp bandet. ”Långsamt, utan att rycka”.
• Ruta 3: Den lilla fågeln dricker vatten. ”En liten omtanke spelar roll”.
• Ruta 4: Eli håller i pappersblomman. ”Vart ska den här ta oss?”

Nästa gång

Pappersblomman doftade kanel och färg, och Momo såg redan början på en stor jullek i den. Men innan hans idémakeri sätter igång måste Paka tyda spiralen. Sex olika personligheter, en Paka.

Som komplement till vardagens rutiner kan ni ta en titt på kollektionen Matning. Välj alltid saker utifrån barnets ålder, instruktionerna och familjens egen rytm.

Kvällens sammanfattning

På kvällen skrev Eli tre meningar i anteckningsboken: fråga innan du hjälper till; gör en sak i taget; kom ihåg att vila själv också. Zibi lade till en fjärde: kontrollera att du har förstått problemet rätt. Momo ritade en leende skål bredvid dem. Riko lade undan bandet, Guga plockade undan smulorna och Hugo släckte lampan. Den lilla fågeln stannade i den lugna hörnan tills den kände sig redo att fortsätta resan.

Elis lilla regel

Innan alla somnade bad Eli var och en att berätta om en liten omtanke från dagen. Zibi berättade om att kontrollera öglan, Guga om att hålla rena och smutsiga saker åtskilda, Riko om en säker väg, Momo om ett skämt som fick alla att känna sig lugna och Hugo om en plats att vila på. Eli log. — Ser ni? Omtanke tillhör inte en enda person. Alla kan bidra med en liten gest.

På fönsterbrädan rörde den lilla gosedjursfågeln på vingen och lämnade ett litet frö format som en tår åt dem. Guga stoppade det bredvid pappersblomman. Det skulle bli ett minne av att omtanke börjar med att lägga märke till någon, men inte är fullständig förrän den personen kan göra saker på sitt eget sätt igen.

— I morgon börjar vi med att vila, sa Eli. Ingen protesterade, för även det mest spännande äventyret behöver en lugn början.